Helge Lien

Dela den här recensionen:

Helge Lien har tillfälligt (får man förmoda) lämnat sin egen trio och visar med denna solodebut prov på ytterst excentrisk pianomusik. Åtminstone har jag inte hört något liknande. Ja, det är svårt ibland att förstå vad han menar, varthän han är på väg. Helge Lien använder hela pianot, tangenter, strängar och lock. Får det att låta som en hel orkester med frustande sväng för att snabbt byta inriktning till introvert grubblande och filosofiskt grunnande. Stundtals obegripligt, annars lättillgängligt. Kattenslager går inte riktigt att förstå sig på. Det är förmodligen meningen.