Odebrand

Dela den här recensionen:

Odebrand är ännu en svensk artist som bestämt sig för att byta språk och sjunga på svenska i stället för engelska. Jag tycker i regel att sådana beslut är bra om man tycker sig ha något att berätta. Han säger dock i en intervju att faran med svenska texter är att det blir banalt.
Och visst blir det ibland banalt, nästan grötrimsvarning. Men det kan vara skönt, för att inte säga befriande, att slippa sökta krångliga texter eller ordlekar. Odebrands lyrik känns ändå rak och ärlig.
Det musikaliska är på många sätt bra. Om jag säger att det låter lite som när Peter LeMarc låter som Van Morrison. Det är steelguitar och hammondorgel och gospelkör – där har ni ljudbilden. Stundtals riktigt medryckande och Odebrand sjunger bra. Kören blir dock lite för mycket frikyrkokör. Den skulle i mina öron vinna på att vara lite återhållsam. Less is more, ni vet.
Titelspåret Kasta första stenen är skivans bästa spår, men även hyllningen Ode till Ekerö manar till allsång. Helhetsbetyget blir godkänt och om Odebrand slipar bort de värsta grötrimmen till nästa gång så blir betyget högre. Hög stilpoäng för utgivningen på lp och att texterna, precis som förr, är tryckta i sin helhet på innerpåsen!