Backlura, Isabella Lundgren & Lisa Långbacka

Ett av 2024 års bästa och mest personliga svenska jazzalbum stod trion Backlura för, med Big bang pågår. Kornettisten och kompositören Tobias Wiklund, trumslagaren Daniel Fredriksson och basisten Palle Sollinger i samarbete med poeten Bob Hansson. Plattan var ett vittnesmål om hur jazzen och poesin har all den kraft som behövs för att berätta om samtiden. 

Nu har Backlura-trion bjudit in dragspelaren Lisa Långbacka och sångerskan Isabella Lundgren för ett stadigt grepp om kärleken. I franska chansons, låtar ur den amerikanska sångboken och klassiska tyska stycken gestaltas längtan att få älska och bli älskad. 

De gamla sångerna känns närmast specialskrivna för Lundgren som tillsammans med Långbacka excellerar i Edith Piafs Je n’en connais pas la fin med Wiklund på sordinerad kornett. Det vilar en hel historia enbart på det sätt med vilket Lundgren avslutar fraserna. La vie en rose har Lundgren gjort tidigt i sin karriär, nu djupnat i färgerna med Wiklunds skyddsvärda kornett, Långbackas parisiskt gränddoftande dragspel och Daniel Fredrikssons hängande omelett-vispar. 

Nostalgi och drömmeri och kärlekssorg i samma inandning. Däremellan får vi PS I love you, Gordon Jenkins och Johnny Mercers banger från 1934 som Bob Dylan gjorde på sin amerikanska sångbokskiva Triplicate 2017. Här med soloinledning ur Tobias Wiklunds horn. 

Men kanske kommer ändå plattans höjdpunkt direkt med True love will find you in the end, av den amerikanske sångaren och låtskrivaren Daniel Johnston, Kurt Cobains favorit som på 1980-talet blev känd för sina kassetter med heminspelade sånger. En låt som skulle kunna ha fallit av Lundgrens senaste soloalbum What cannot be told.