Nilla Hansson

Dela den här recensionen:

Jan Sigurd är en våra finaste sångmakare. Monica Zetterlund gjorde 1997 ett album med hans sånger. Han sågs ofta i tv förr men är nu mest verksam som författare. Finlandssvenska Nilla Hansson med en lång (men för de flesta rikssvenskar okänd) bakgrund inom visa och jazz, tar på detta album sig an skånesvenska Jan Sigurds sånger och visor. Tretton spår, sparsmakat, musikaliskt kompetent, jazzigt, visigt, lågmält och efterhand lite enahanda. Det som från början känns som en varm kram blir till slut ett strypgrepp. Man vill komma loss! Man saknar lite sisu och jävlar anamma och lite variation i sången och sångerna som ligger i ungefär samma läge hela tiden, både röst- och känslomässigt. Kärleken, melankolin, humorn och sorgen kommer bättre fram i Jan Sigurds egna eller Monica Z:as tolkningar. Når fram gör dock Lysrörsidyll samt fina Fjäril, om den tatuerade fjärilen som aldrig har flugit någonstans.