Karim Baggili

Dela den här recensionen:

Jag har letat länge efter en musiker som liksom Karim Baggili kan visa på den felande länken mellan oud- och gitarrspelet. På denna sin femte soloskiva har Karim Baggili delat upp utrymmet i två delar: i första delen spelar han tillsammans med oud-trion bröderna Joubran medan han i den andra delen ackompanjeras av sitt eget ”Arabic band”. Detta medför också att Karim upplåter en hel del soloutrymme i första delen till Joubran-bröderna medan han själv är det odiskutabla huvudnumret i den andra delen. Baggili spelar huvudsakligen gitarr i första delen medan hans huvudinstrument i andra delen blir oud. Kompositionerna visar tydligt hur denne belgare med jordansk-jugoslavisk härkomst har skapat en egen mix av alla sina influenser. Han är en musikalisk kosmopolit även om hans jordanska ursprung är det som tydligast kan urskiljas. Men det viktigaste av allt är att han har lyckats smälta samman allt detta till ett naturligt klingande musikaliskt idiom. Det är många musiker, från olika håll, som försöker göra vad Karim gör utan att lyckas!