Baba Commandant and The Mandingo Band

Dela den här recensionen:

Baba Commandant and The Mandingo Band är något så ovanligt som afrofunk och afrobeat – på skivbolaget Sublime Frequencies, som ju annars mest ägnar sig åt doftrika audio verité-collage från radiostationer långt bort i fjärran länder eller samlingar med svårt obskyra 78-varvare med artister vars namn du aldrig kommer att lära dig uttala ordentligt.  Baba Commandant and The Mandingo Band är något så ovanligt som afrofunk och afrobeat – inspelad alldeles nyss. Inte några raspiga vinylfynd som någon musikalisk arkekolog dammat av i något bortglömt skjul. Det här är ny musik. Vital sådan. Väldigt vital. Bandet kommer från staden Bobo-Dioulasso i sydvästra Burkina Faso, och de drar sig inte för att blanda friskt i musiken. Baba Commandant är redan en veteran och spelar på Wasulufolkets stränginstrument donso ngoni, med en kropp av kalebass och ansedd som en föregångare till banjon. Ngonin kan hos Mandingo Band möta en elgitarr som inte står ökenbluesen efter. Så kommer det en skönt svängig saxofon över det där Tony Allen-oemotståndliga trumspelet. Det driver på och rytmerna, mina vänner, rytmerna får det att spritta i sinnet. Det är funkigt som i Fela Kuti; funkigt som hos ”Malis James Brown” Moussa Doumbia. Ja, det här, vänner, det här tycker jag mycket om.