Ingela Sundberg
Jubla hjula gråt
Skivbolag: Öppna Alla GrindarRecenserad av: Maria Lagergréen Västlund
Publicerad: 10 apr 2016
Dela den här recensionen:
När Ingela Sundberg i sina stillsamma visor berättar om sin syn på livet, nuet och döden har hon hittat en ganska sympatisk ton både i text och melodi. Hon sjunger i ett vemod som smittar av sig och jag har en känsla av att vi nog skulle förstå varandra ganska bra, Ingela och jag.
Visorna är framförda i enkla arrangemang. Oftast i ganska klassiska former; en sångmelodi med ett enkelt komp på gitarr, fiol, dragspel eller klaviatur. Melodiskt blir det lite slätstruket och det är sällan ett ritardando, en tonföljd eller ett instrumentval väcker förvåning eller skapar spänning. Det är ingen stark musikupplevelse – men så länge Ingela Sundberg håller sig till svenska (vilket hon oftast gör) träffar den musikaliskt erfarna men skivdebuterande sångerskan och låtskrivaren väldigt rätt.
De engelska låtarna är oroligare, delvis beroende på den svenskklingande skolengelskan.
Jubla hjula gråt är en skiva med visor fyllda av vemod och sorg, och mitt i allt det mörka finns små glimtar av humor och livsglädje. Och i mina öron sätter hon ett poetiskt finger på den rädsla som genomsyrar livet. Att det inte är den musikaliskt starkaste skiva jag hört spelar för en gångs skull inte så stor roll.