Johannes Nästesjö / Agustí Fernández

Dela den här recensionen:

Det börjar med knirkande dörrar, visslande vindar och rostiga spökmoln i trappan. Strängar som gnids i pianot och på basfiolen. Det har blivit bra nära en konvention inom fri improvisation att inte låta som instrumenten brukar. Detta spelades in för två år sedan och musikerna hade just mötts. Nu vet jag ju inte om inspelningarna gjordes i samma ordning som på skivan, men halvvägs inne i andra stycket händer något. Musikerna stannar till och liksom ser varandra, och när tjugo sekunder återstår har de bestämt sig. Låt en vacker klang klinga ut, sedan kommer en kommentar eller något annat, vanliga ljud eller ovanliga. Ingen kamp utan plats för båda. Stöd understrykningar och tillit. Avspänt och trivsamt på många sätt, med betydlig tyngd fast ändå lätt. Åtta improvisationer på trettiosex minuter.