Jussi Fredriksson

Dela den här recensionen:

Med titeln Jazz Wars kunde man tro att Jussi Fredriksson avser den konflikt under nittiotalet där olika grupperingar stred om rätten att definiera jazzens essens, men så är inte fallet. Fredrikssons jazzkrig, får vi veta, syftar i stället till fenomen som makt och krigföring i största allmänhet.
Den första av två sviter förefaller skildra ett erövringskrig: Home; Journey; Battle; Return. Det börjar lite snällt och svävande, fortsätter med den obligatoriska marchtrumman på Journey, och hettar sedan till i Battle. Här blir musiken också engagerande för första gången, när Jukka Eskola går lös på fienden med sin trumpet; tonerna viner i luften som projektiler, och många av dem träffar också om inte rakt i hjärtat så åtminstone i hjärnan. (Ni får ursäkta denna brutala liknelse.)
Någon djupare utforskning av krigets fasor erbjuds vi dock inte. Musiken, som för övrigt bär en påtaglig åttiotalsstämpel, är tyvärr för ytlig för det. Visst har den sina förtjänster, men sammantaget är det mer av Battlefield 3 än finska vinterkriget.