Skivrecension

It is night and I’m lost
Behagligt och tankfullt Lira Gillar

Emil Strandberg, Sten Sandell, Patric Thorman

It is night and I’m lost

Skivbolag: Found You Recordings/Plugged
Recenserad av: Leif Carlsson
Publicerad: 27 jun 2013

Dela den här recensionen:

Emil Strandberg börjar i ett begränsat och dämpat register med att karva fram enkla melodier och långsamma utsagor, likt en försiktig Miles Davis på väg i hiss till galgen (musik till Louis Malles film med samma namn 1958). Han prövar pyser och viskar. Patric Thormans bas ser till att de inte trampar ner i blöthålen. Sten Sandell bereder plats för de mjuka trumpetljuden med taggarna utåt. Skyddar samtidigt som han själv kommenterar och skjuter på med drivande dova ostinaton. Pianot tar på sig ett bredare uppdrag, klingar åldrat trä, rostjärn och blänkande metall där trumpeten är jord och torv.
Kontrasten ger spänningen, och det hela kan också påminna om trumpetaren Bill Dixons spelningar med Tony Oxley och Barry Guy, med den skillnaden att man kan höra ett sorts mentorskap hos Sten Sandell. Det är ingen föreställning vi lyssnar till, utan en undersökning och ett stycke undervisning. Delad i tio korta avsnitt pågår musiken i dryga 33 minuter i ett enda sjok med omstarter. Nattstämning absolut. Vilse? Det finns nog flera vägar.


Fler recensioner

Annonser