Michalis Terzis

Dela den här recensionen:

Michalis Terzis musikaliska karriär startade 1973 och har tagit sig via kompositioner av film- och tv-musik, symfoniska verk och ett otal plattor där mycket varit ett dokumenterande av musik från olika delar av Grekland, oftast arrangerade och framförda på det mest grekiska av alla instrument – bouzouki.
Nu har stunden kommit till Anatolien, vilket är ett område i det asiatiska Turkiet och Cypern som grekerna förlorade i efterdyningarna av Första Världskriget. Michalis har tagit hjälp av gräddan av nya generationens grekiska musiker. Till vart och ett av albumets tolv spår finns en liten beskrivning om låtens historiska och geografiska härkomst på både engelska och tyska.
Här finns snabba Chasaposerviko politiko. Mer drömska spår som Tzivaeri och Sto’pa kai sto xanaleo. Mest tycker jag att titelspåret sticker ut – det börjar som en lugn vandring uppför berget till staden. Det blir mer och mer liv och rörelse ju närmare vi kommer, tills det är otrolig fart, fest och rörelse innan vi är framme vid tavernan och kan svalka oss med en ouzo. Ionicos cosmos är vad de flesta nordbor lite nonchalant skulle beskriva som traditionell grekisk (folk)musik, till vilken det är omöjligt att sitta still. Känns dock lite som att dokumenteringen fått ta överhand över passionen, så att den verkliga magin försvunnit nånstans mellan forntidens Asien och nutidens Europa.