Christopher Andersson Bång

Dela den här recensionen:

Vill redan här varna känsliga vänner av högerpolitik: detta är inget för er. Inledande När städerna har tystnat är en visa om kapitalismens fall, följd av Balladen om kärnkraft. ”Det regnar avfall i vår stad … trettio år sen, men Japan händer i dag.”
Emellanåt rejält politiskt, nästan som på sjuttiotalet. I en hyllningssång till kåkfararen Conny Holm besjungs till och med Jacob Wallenberg. Men precis som musikerna då även kunde skriva innerliga kärleksvisor så gör Christopher Andersson Bång det, men med en bitterhet som hos en Dan Berglund.
Men tiderna har förändrats, och detta är ingen skiva jag blir glad av. Pessimismen lyser igenom i det mesta. Paradoxalt nog i dessa Trump-tider har musiken rötter i amerikansk folkmusik av olika slag. Skivans första låt låter bortsett från själva melodin som Rolling Stones Sympathy for the devil (som i och för sig är brittisk), Borttappade fjädrar har en refräng där melodin påminner mig om några takter i en sång i filmen Grease. Annars är melodierna inte Christophers styrka utan texterna. Oavsett vad man tycker om dessas politiska innehåll är världen faktiskt i visst behov av dylikt. Navelskådande texter kan det ibland bli lite för mycket av i singer-songwriterbranschen.