K Sridhar

K Sridhar är en av Indiens mästare på sarod, tränad från fem års ålder av legenden Ustad Zia Mohiuddin på detta instrument som tar en livstid att mästra. Han har spelat in ett antal traditionella skivor i hemlandet, men när han besökte Stockholm 2002 lyckades Bengt Berger få honom att släppa garden en aning. 

På denna skiva spelar han visserligen fem spår som alla spelas i samma raga, Simhendramadhyamam, men det är en annan attityd i musiken jämfört med hur det brukar vara i traditionell hindustansk musik. Sridhar experimenterar sorgfritt med musiken och lämnar rytmen fri så att man genom hela skivan får ett lugnt och meditativt flöde som låter toner och luft andas ut och in i en naturlig balans. 

Det känns som att Sridhar, tillsammans med percussionisten ”Sopan Dev” (Bengt Berger), söker efter tonernas ursprung i en hänförelse över instrumentens fantastiska klanger och hängivenhet. Bergers bidrag på inspelningen är inte omfattande kvantitativt, särskilt som det inte finns någon drivande rytm. Men de inslag av enstaka klockklanger och andra mindre slagverk hamnar alltid rätt, ofta när saroden andas och släppt taget efter en tonföljd. Det är också en konst om än i minimalism! 

Det är musik som skulle fungera som bakgrund till yoga eller annan andlig verksamhet, likaväl som bara avslappnat lyssnande. En stressad nutidsmänniska skulle mycket väl kunna ordineras att lyssna till Instant poetry, om bara läkaren vore tillräckligt klarsynt och fördomsfri!

Skivans fem spår är inte uppbyggda som ett traditionellt indiskt musikverk, med en ökande rytmik och intensitet –  det är i stället ett jämnt flöde genom hela skivan och de fem spåren blir då mer som subtila variationer över ett och samma lugna och önskade sinnestillstånd. 

Titlarna på spåren är Devotion – Meditation – Joy – Bliss – Change is permanent, och det är bara den sista titeln som får mig att häpna … Men jag anser däremot inte att man ska lägga till ord (som titeln föreslår) – musiken är nog, den är poesi i en mycket ren form.