Oliver Craske

Dela den här recensionen:

Ravi Shankar är tveklöst Indiens mest kände musiker och förmodligen en av de mest kända indierna överhuvudtaget. I den nyutkomna biografin Indian sun kastar författaren Oliver Craske ljus över Shankars drygt nittioåriga liv.

Få är rimligen bättre skickade än Oliver Craske att ta sig an uppdraget att skriva den definitiva biografin över denne gigant. Han samarbetade tätt med Ravi Shankar under tjugo år och därefter med hans familj.

Men det är ingen barnlek Craske gett sig in på när han ska sammanfatta Ravi Shankars osannolikt händelserika och mångfacetterade för att inte säga motsägelsefulla liv. Här ryms allt från uppväxten i Benares/Varanasi och de tidiga Parisbaserade åren på 1930-talet som dansare i brodern Udays danskompani. Men också de stenhårda åren i Indien då han först fördjupade sig i sitarspelet under gurun Allauddin Khans strikta ledning och sedan stakade ut sin egen bana: först på hemmaplan men snabbt med ett allt starkare fokus på väst.

Craske berättar vidare om kompositören Ravi Shankar som skrev för film och balett, mejslade fram såväl nya ragor som hittade på enkla melodier till uråldriga böner.

Han var också pionjären som sökte samarbeten mellan nord och syd i hemlandet och öst och väst på det internationella planet och komponerade för symfoniorkestrar och indiska musiker och spelade in hundratals album.

Vidare skriver Craske om den resvane kosmopoliten som umgicks och samarbetade med så vitt skilda musiker som Yehudi Menuhin, John Coltrane och George Harrison. Och om den indiska musikens störste missionär, en outtröttlig arbetsnarkoman som fick massiv kritik i hemlandet för att han ägnade för mycket tid åt väst, kanske mest för att han uppträdde på rockfestivalerna i Monterey, Woodstock och den första stora välgörenhetsgalan, The concert for Bangladesh.

I Indian sun lyfter Craske även fram det rastlösa privat-livet med de oräkneliga kvinnoaffärerna. Han hade ett långt och mestadels olyckligt äktenskap med den kanske alltför begåvade bassitarspelaren Annapurna Devi. Detta faktum hindrade inte honom från att ha ett trettioårigt pärlband av korta kvinnoaffärer eller långvariga, ofta parallella relationer med framför allt medmusikern Karmala Shastri, konsertpromotorn Sue Jones och slutligen kvinnan som blev hans andra fru, Sukanya.

Sist men inte minst riktar Craske ljuset mot Ravi Shankars milt talat knaggliga relationer till de tre barnen, sonen Shubho och döttrarna Anoushka och Norah.

Efter 658 sidor vet man mer om människan Ravi Shankar än vad man någonsin trodde var möjligt. Det är en kunskap som på något sätt öppnar en ny dörr till hans musik, och den indiska.