Vilhelm Bromander

Dela den här recensionen:

Det gömmer sig oändliga djup i de allra flesta människor. Bortom ytan är vi alla fascinerande varelser som har potential till vidunderlig konst. I våras, när jag hade sett Vilhelm Bromander spela bas i ett flertal olika konstellationer, så gick jag fram till honom efter en konsert. Jag vill minnas att det var efter Svenska Folkjazzkvartettens utmärkta spelning på Mejeriet i Lund. Vi pratade en stund, han var trevlig, lite blyg, och gav egentligen bara intrycket av en ung man som gillade jazz, men som kanske helst bara ville ta en öl med polarna.

Jag vet att Bromander har medverkat på massor av inspelningar och också släppt plattor i eget namn. Men det här är ett tiomilakliv – nej, ett stort språng rätt upp i luften – i ett artisteri som nu ska bli oerhört intressant att följa framöver. In this forever unfolding moment är ett statement, en markering: här är jag, detta är mitt uttryck, skåda mitt verk.

Bromander har skrivit de tre långa låtarna här, arrangerat dem, och det är underbar musik som för tankarna till sextio- och sjuttiotalets amerikanska spiritual jazz, men som också har en helt egen klang.

Albumet består av tre låtar, men det är ett sammanhållet verk, där själfull jazz, svenskt vemod och indiska klanger vävs ihop. Den tretton man stora orkestern, där dhrupadsångerskan Marianne Svašek står för de indiska klangerna, tar sig an Bromanders existentiella låtar med stort mod. Tonerna flödar fram och tillbaka, likt en oceans mäktiga ebb och flod, och den enda liknelse jag hittar är Charlie Hadens Liberation Music Orchestra. Inte för att det låter likt, snarare för den konstnärliga utmaningen och viljan till ett utforskande av kollektivets kraft.

[Släpps 29 september.]