Kurt Elling & The WDR Big Band

In the brass palace är inte ett album med ett storband, i betydelsen ännu ett. Kurt Elling är inte en jazzsångare som sjunger till ett storband utan WDR (Westdeutscher Rundfunks jazzstorband) spelar med honom. Ja, till och med efter honom. 

Storbandet följer Elling, spelar nära ihop med honom som sångsolist, bandledare, arrangör och dirigent. Exakt så låter det. Som att WDR Big Band blir vokalisten Ellings kompband med uppgift att poängtera och förtydliga vad Elling sjunger, framför och gör med rösten. 

Kurt Elling är, så har jag skrivit det, världens i dag främsta jazzvokalist. I vanliga fall, när han kompas av en mindre grupp musiker, brukar han gräva sig djupast in och ner i låttexterna, vända ut och in på sin röst, för att tolka och gestalta innehållet. Inte så olikt en skådespelare i en Shakespearepjäs. 

På det här albumet är det tvärtom. Med rösten jagar Elling liksom på storbandets alla musiker, manar dem att spela än tuffare, än snabbare, än tyngre. Varje ord och ton han sjunger blir en viftning från taktpinnen. Eller ord, behövs inga ord. Hör när Elling i My very own ride (en komposition av John Scofield) scatsjunger ordlöst likt en medlem i blåssektionen som tar ett solo. Saxsolot strax efter låter ju tamt, i jämförelse.

Albumet innehåller musik av olika jazzstorheter – Thad Jones (Desire), Duke Ellington (I like the sunrise) och Wayne Shorter (They speak no evil) – som Elling skrivit texter till. Ibland kan en del av storbandet dämpa sig eller tystna och ett färre antal musiker placerar vokalisten ännu mer i centrum. 

Ett sånt exempel är Current affairs (av Joe Zawinul), där Kurt Elling får extra utrymme att vrida och vända på rösten. Ett annat är albumets vackraste spår, nämnda I like the sunrise. När det behövs kan ju Elling förfula sin sång så att rösten samklingar med innehållet i en låt. Men han kan också, som här, sjunga som den underbaraste crooner: vackert, mjukt, sprött. 

Svänga kan han dessutom, likt en egen Frank Sinatra. Så som han sjunger i typiskt storbandssvängiga inledningsspåret Steppin’ out (av Joe Jackson).