Skivrecension

I’ll be seeing you
Säregna standardtolkningar Lira Gillar

Ellen Andersson Quartet

I’ll be seeing you

Skivbolag: Prophone/Naxos
Recenserad av: Bengt Eriksson
Publicerad: 16 sep 2016

Dela den här recensionen:

Tänk ett 100-meterslopp med Ellen Andersson Quartet i startblocken. Så ljuder startskottet och sångerskan kommer iväg först, tjuvar kanske lite, medan övriga försöker jaga ikapp.
Den bilden får jag så snart Ellen Andersson inleder med att sjunga ’S wonderful av George och Ira Gershwin. Hon är, kort sagt, på det: framåt och entusiastisk. Hon vill sååå mycket. Ellen börjar sjunga a cappella, innan Anton Forsberg, elgitarr, Hannes Jonsson, kontrabas, och Sebastian Brydniak, trummor, tillkommer. Då övergår hon till att scat-nynna, personligt och eget, från bop till friform, melodiskt och rytmiskt, upp och ner genom röstläget.
Ellen Andersson är född 1991. Så ung, det förtjänar att påpekas, eftersom hon redan sjunger längs sin egen väg genom jazztraditionen. Låtarna är äldre, mer eller mindre kända evergreens, flera från den amerikanska sångboken. Men hon förhåller sig … ja, jag tror jag måste beskriva det så, rent Kurt Elling-skt till materialet. Ett både nära och eget förhållande, till såväl toner som ord. Speciell sångröst också. Som två röster i en, den yngre och den äldre, nyfikna och mer erfarna, en flicka och en kvinna.
Forsberg spelar stilla och mjukt på gitarren. Brydniak låter cymbalerna slamra och krascha. Jonssons bas skyndar på. Men de får ursäkta, det är Anderssons personlighet som skapar stämning och bestämmer. Peter Asplund medverkar på trumpet/flygelhorn i några spår och Oilly Wallace på tenorsax i andra.
I Gloomy sunday skapar Andersson en dov stämning av blues, som Wallace fyller i med saxen. Riktigt häftigt när trumpetaren Asplund tar Charlie Parkers roll i Au privave och Andersson kommer in och scat-sjunger, alltså inte ett enda sjunget ord, som ännu en solist, ja, instrumentalist. Och vilken säreget vacker tolkning av Charlie Chaplins Smile.
Förresten, att sjunga före musikerna, som jag skrev inledningsvis, handlar inte om snabbhet. Även det lugnare, mjukgungiga titelspåret I’ll be seeing you börjar a cappella och sången sätter tonen. Omedelbart.


Fler recensioner

Annonser