Skivrecension

I missed you too!
Återförening

Chuco Valdés & Paquito D’Rivera Reunion Sextet

I missed you too!

Skivbolag: Sunnyside
Format: CD/DL
Recenserad av: Ulf Johanson
Publicerad: 16 sep 2022

Sök after den här artisten på...
Spotify iTunes YouTube

Dela den här recensionen:

Altsaxofonisten Paquito D’Rivera lämnade Kuba 1980 och etablerade sig i New York. Då hade han länge varit en tongivande och stilbildande jazzman, inte minst i klassiska gruppen Irakere, ledd av pianisten Chuco Valdés.

De två möttes 1962 när D’Rivera kom för att höra Valdés på en jazzklubb i Marianao i södra Havanna. De två kom att i hög grad forma den kubanska jazzen. Det här är deras första inspelning tillsammans sedan tiden med Irakere.

Till inspelningen i Miami i vintras anslöt trumpetaren och trombonisten Diego Urcola, som D’Rivera jobbat med tidigare, och ytterligare tre ytterst kompetenta musiker på trummor, bas och slagverk.

Resultatet är en blandning av högoktanig dansant latinjazz och ett par riktigt vackra ballader.

Valdés gamla Mambo influenciado låter helt pånyttfödd, tempot är högt och det finns en attack i spelet som är underbar. D’Rivera verkar kolossalt spelsugen med sina snabba sekvenser, höga språng och porlande nedstigningar, men också Valdés och Urcola är strålande solister.

Titelspåret valsar fram med skönt sväng och med kompositören på klarinett i vacker dans med Urcolas trombon. Paq-Man, eller Pac-Man, Hilario Durans hyllning till D’Rivera med klassiskt montuno-piano och slagverksfest är grymt svängig och ett av skivans roligaste spår.

Claudia, med D’Rivera åter på skimrande klarinett, är en mycket vacker ballad. El majá de vento, kanske skivans bästa spår trots allt, skruvar upp tempot igen med oerhört kraftfullt ensemblespel och en briljant Urcola på trumpet.

Avslutningen med Carlos Gardels El dia que me quieras, är en stillsam duett med Valdés och D’Rivera i älskvärt och eftertänksamt samspråk.

Däremot är det i mina öron ett stort misstag att ta med Valdés stycke Mozart à la cubana, som botaniserar lite skämtsamt i ett par Mozart-verk. Stycket som ligger som andraspår faller på skiva helt ur ramen, också när det övergår i latinjam.

Kanske blev de två gamla kamraterna rörda vid tanken på ungdomens klassiska skolning.

Annonser