Hanne Borchgrevink

Dela den här recensionen:

Kan en bild beskrivas med ljud så att den som tittar och lyssnar upplever att det finns ett samband? Om fler gör musik med samma bild för ögonen, liknar då musikstyckena varandra, kompletterar de varandra?

Konstnären Hanne Borchgrevink bad tolv musiker/tonsättare/ljudkonstnärer att komponera tre minuter var. Bilden föreställer en byggnad med ett upplyst fönster och ett tak som kan tolkas som någon sorts församlingsbyggnad, ett stramt träsnitt med röd bakgrund och subtila vinkelförskjutningar. Det blev en utställning med bilder på väggar och musik i hörlurar. Nu finns en snyggt (och stramt) formgiven lp eller cd med fylligt texthäfte.

Musikerna har sitt språk och instrumenten sin klang. Nästan alla framför själva sin musik: Frode Haltli, Anders Jormin, Lene Grenager, Maja S K Ratkje och Per Anders Buen Garnås till exempel. Sven Lyder Kahrs låter altsaxofonisten Sven-Erik Nystrøm tolka sitt stycke. De flesta befinner sig i den undersökande framkanten av sina respektive genrer. Pianisten Per Christian Revholt prövar ett mer klassiskt spår som nummer sju i ett fint mellanspel.

De tolv styckena bildar en sammanhållen klangvärld. Stillsam musik, inte sällan pastoral. Ratkjes processade röst ljuder lite mer energisk och Øystein Wyller Odden höjer temperaturen med brus från en växelströmsgenerator och pip från en orgel. Men oftast kommer vilsamma melodislingor försiktigt utmejslade av dragspel, cello, kantele, hardangerfela, milda bjällror med mera. Hur stark är kopplingen musik – bild? Det finns varken hotfulla eller segervisst glittrande moln på musikhimlen trots bildhimlens skarpt röda kulör. Jag hör en fascinerande musik som gjord (just precis!) att lyssna till när man betraktar omslagets träsnitt. Lite olika saker händer i huset, med huset, med dig.