Angélique Kidjo

Angélique Kidjo presenterar sitt första soloalbum sedan Mother nature för fem år sedan. Hope!! bjuder på en påse blandat, för att uttrycka det milt. En bred mix av stilar, och en mängd gästartister från olika generationer och genrer. Vissa spår verkar ha siktet inställt på hitlistorna och känns lite väl släta i uttrycket. Annat har en helt annan punch och funkar fint i sin uppdatering av Angélique Kidjos rötter i Benin och Västafrika.

Inledande Bando är ett av skivans tre samarbeten med Pharrell Williams och här gästar även Quavo, bekant från insomnade hiphop-gruppen Migos. Låten lunkar mest förbi, och detsamma gäller tyvärr påföljande Aye kan (Are you coming back?) med populära sångerskan och låtskrivaren Ayra Starr från Nigeria.

Så där fortsätter det albumet igenom. Chic-gitarristen Nile Rodgers och brasilianska stjärnan IZA gästar den sällsynt ösiga Oyaya, som är svår att stå emot. PJ Morton (från Maroon 5), Davido, Florent Pagny, Diamond Platnumz, The Cavemen, Charlie Wilson, Dadju och Sheila Maurice-Grey dyker också upp längs resan. Den, liksom Kidjo, Polarprisade Diane Warren har skrivit Sunlight to my soul, där Kidjo får hjälp av Soweto Gospel Choir. Allt avslutas med en filharmoniskt klädd nyinspelning av Kidjos nittiotalslåt Malaïka, tillägnad hennes mor. Somligt är bra, annat passerar tämligen obemärkt.

Som producenter har Kidjo anlitat namn som nigerianen Shizzi, dennes landsman Louddaaa och den franske jazzmannen Philippe Saisse.

Blandningen av västafrikanska rytmer och r&b, soul, funk, jazz, latin, highlife, afrobeat och afropop träffar inte alltid rätt, och ibland känns resultatet väl fluffigt för min smak. Exempelvis tyder låten Superwoman på en olycklig exponering för kryptonit.