Dela den här recensionen:
Med varmt intellekt och vässade instrument inleder Honeyleap med Ebony swing. Tankarna leder inte bara till svarta tangenter av ebenholts utan också till den afroamerikanske klarinettisten John Carter (1928 – 1991).
Fredrik Ljungkvist spelar framför allt klarinetten, men även altsaxen, i Carters anda, med fötterna i nuet och historien i bakhuvudet, med full kontroll över medlen och överrumplande fantasi. Øyvind Skarbø bakom trummorna liksom klättrar upp på den branta musiken, särskilt i de snabba numren, för att forma den. Klas Nevrins piano flödar stramt. Med tunga utmejslade klanger sektionerar och ramar han in musiken. Per Zanussis basfiol rullar under, bär snarare upp musiken än driver på, kliar den lite.
Modernjazz med ett öra åt frijazzhållet och tonmåleri i jordfärger. De är inte rädda för det okända och inte heller för det kända, har spelat ihop sig i tre år. Detta är första skivan, gärna får det komma fler.
John Carters monumentala jazzopus heter för övrigt Roots and folklore – Episodes in the development of American folk music, allt på bara fem cd.
