Hindi Zahra

Dela den här recensionen:

Fem år har hunnit gå sedan Hindi Zahras bejublade debutalbum Handmade med den kända låten Beautiful tango som Zahra sjöng så charmigt med sin franska accent. Beautiful tango var ju en glad och lättsam låt så därför är det förvånande att nya skivan Homeland är så pass mörk och mystisk till sitt uttryck. Ordet ”noir” känns passande här.
Hindi Zahra är på många sätt en sann världsmusikartist eftersom det i hennes musik hörs influenser från så många länder och hon får dem att smälta samman så elegant. Spansk rumba, arabisk musik och latinamerikansk bolero är några av de genrer jag tycker mig kunna höra på skivan. Samtidigt finns det spår där etnoinfluenserna är rätt så nedtonade.
Hindi Zahra är en självlärd musiker, bosatt och verksam i Paris dit hon kom som femtonåring efter uppväxten i en berbersläkt i Marocko. Ibland släpper hon igenom något av sitt ursprung och då till exempel i spåret Cabo Verde som är tungt mystiskt och med arabiska klanger och där hon sjunger på berberspråket. Dock hörs nästan inget som liknar Kap Verde-musik, så titeln tycks mig lite missvisande.
Det finns många olika stämningar på skivan, The blues är också en sådan där melankoliskt mörk låt, med spansk gitarr och arabiska trummor, medan The broken ones är mera drömsk och sval med gitarr och stråkkomp.
Vissa spår är mixade så att hennes röst blir distad. Det låter ganska tufft måste jag erkänna, men bäst blir det ändå när hennes skönt avspända och intima röst får höras som den är. Den skönt långsamma La luna är ett fint exempel på det, och röstlikheten med Billie Holiday går inte att ta miste på.
Som jag förstår det är Hindi Zahra en artist som ska ses live då hon i intervjuer ofta nämner det intuitiva och intima som uppstår i mötet med publiken.