Carrie Tree

Dela den här recensionen:

De som är bekant med den engelska folkscenen kände nog till Carrie Trees potential. Jag gjorde det inte. Trees kompositioner doftar Joni Mitchell och Nick Drake men ljudlandskapet för också tankarna till isländskan Björk. Men det är så mycket mer. Och så eget. Medlemmar från Ladysmith Black Mambazo och Miriam Makebas band ger låtarna Mama Kita och Thousand days ett annat sound.
Och det är inte bara låtar som dessa och Wild wind samt Water song som ger en jordnära känsla, utan hela produktionen känns ekologisk, krav- och rättvisemärkt.
Men alldeles oavsett influenser och gäster så står Carrie Tree i fokus med sin röst som ibland försvinner i en viskning. Tillsammans med sparsmakade arrangemang illustrerar hon verkligen vad begreppet Less is more handlar om. Jag hoppas att hon och skivan får den uppmärksamhet de förtjänar. Jag skulle vilja kalla Home to the invisible för ett mästerverk.