Alex Jønsson

Dela den här recensionen:

Gitarristen och låtskrivaren Alex Jønsson har på den nyutkomna skivan Heathland utvecklat ett mer expressivt spel i sin trio, vid sidan av det mer intima och drömska. I … and darkness crept in är det ett slags obändig energi som brukar finnas i rock med taggig gitarr där elbasen och trummorna hänger på i samma anda. Balladen The sun is slowly rising inleds med ett sökande poetiskt flöde innan rytmen och melodin kommer igång och då blir det efter en stund återigen mer energiskt på ett sätt jag inte tidigare hört hos trion.

En annan skillnad som betyder mycket är att Jens Mikkel Madsen bytt kontrabasen mot elbas, vilket ger en kargare känsla. Liksom tidigare hörs Andreas Skamby på trummor, växlande mellan att befinna sig i rytmen med schysst driv eller att mer vara med i det måleriskt stämningsskapande. En utgångspunkt är den jylländska heden och jag får för mig att den har en hel del gemensamt med den amerikanska stäppen. I alla fall finns det klara likheter mellan Alex Jønssons idéer och Bill Frisells i ett slags musikaliskt utforskande av vad trion kan uttrycka, men också med referenser till landskapet. Gitarrspelet har dessutom blivit mer mångskiftande och här ges plats för mer smuts än tidigare, spännande att ta del av. Här skapas en egensinnig musikalisk värld jag gärna befinner mig i.