Benedicte Maurseth

Dela den här recensionen:

2019 var ”vandring” temat för Hardanger Musikkfest, och festivalen beställde ett verk av hardingfelespelaren Benedicte Maurseth. Det får vi nu höra på skiva. Den här vandringen tar oss ut i den norska naturen, bokstavligt talat. Här finns mängder med samplade ljud från renar, rinnande vatten, humlor och ett antal fåglar, bland annat trana, uggla och hök som dyker upp lite här och där.

Själva musiken är minimalistisk, i Heilo sveper stråken fram repetitiva fraser medan Håkon Mørch Stenes marimba mjukt och dynamiskt pulserande tonar fram och bort, inte alls olikt hur Steve Reich brukar använda instrumentet. Mats Eilertsens kontrabas spelas ofta med stråke och sjunger mörkt och varmt. Det är många gånger oerhört vackert. 

Andra spår har byggts upp kring gamla inspelningar av Maurseths nu bortgångna äldre släktingar som pratar, och där musiken smyger fram lite mer i bakgrunden eller mellan rösterna. Det är dock inte riktigt lika intressant på skiva som det kanske var i ett konsertsammanhang, men detta är egentligen en petitess. De stämningsfulla klangerna gör ändå Hárr till en mycket fin utgåva.