Samuel Yirga

Dela den här recensionen:

Under uppväxten i Addis Abeba utsattes pianisten Samuel Yirga tidigt för den berusande blandning av musikstilar – traditionell etiopisk musik, västerländsk pop och jazz – som kallas ethio-jazz. Studierna i klassisk musik på musikgymnasiet fick ett abrupt slut, eftersom Yirga var mer intresserad av att spela sina egna versioner av traditionell musik, ethio-jazz och funk. Och när han lämnade skolan spelade han redan i minst fem olika konstellationer, med lika många musikaliska inriktningar.
Yirga spelar piano i gruppen Dub Colossus, men med solodebuten Guzo (producerad av Dub Colossus ledare, Dubulah) tar han steget fullt ut och låter sina musikaliska visioner blomma ut.
Guzo är lika varierad som Yirgas pianospel. Solostycket Dance with the legend är en traditionellt inspirerad, dansant övning medan Drop me there är mer atmosfärisk och eftertänksam. influenserna på Abet Abet kommer lika mycket från Afrika som från tidiga sjuttiotalets amerikanska jazzfusion; My head, med smattrande afro-amerikanska slagverk, har en tydlig latinamerikansk prägel, och Tiwista, med den ensträngade etiopiska fiolen masinko, ligger nära Don Cherrys world music-experiment.
Att Yirga är en skicklig och lyhörd sångackompanjatör framstår av spåren med The Creole Choir of Cuba (Nou se soleil/I am the black gold of the sun), den traditionella sångerskan Genet Masresha (The blues of Wollo, en underbar jazz-folkfusion med Jan Johansson-liknande piano) och på bonusspåret African diaspora, ett långsamt gungande, stramt hållet arrangemang, med en unison, svängig brassektion, vars helhetsintryck tyvärr störs av sångerskan Nicolette Suwotons överdrivna vibrato och märkliga uttal av vissa ord (”controms” istället för ”controls”, ”yoursem” i stället för ”yourself”).