Göran Strandberg & Sebastian Voegler

Dela den här recensionen:

Piano och trummor på duo är en sällsynt kombination. Göran Strandberg och Sebastian Voegler är två sällsynt begåvade musiker som bestämt sig för att ge sig på denna form och de kommer nu ut med sin andra duoskiva Going places. Göran Strandberg som ledigt rör sig från hardbop till sångballader, storbandsarrangering till Monks nonet, har en lång historia med svensk jazz; lyfter man på locket till någon högoktanig inspelning från 1970- och 1980-talen så finner man ofta Strandberg.
Det känns som att Strandberg alltid varit på väg, och under en tid för många år sedan såg jag honom med jämna mellanrum under promenader, till och från Gullmarsplan. Någon gång nickade jag respektfullt. Minnesbilden träder fram när jag läser att Going places är inspelad på Bildhuggarvägen, på andra sidan spåren ett stenkast från Johanneshovs isstadion.
Going places är en skiva med många infall och stämningar. Musikstyckena är ofta färgade med ljudupptagningar, samtal och röster. Children som öppnar med sorlande barnröster och ett insmygande piano-ostinato. Att Strandberg och Voegler haft roligt där på Bildhuggarvägen är tydligt, som i den dekonstruerade ragan Raga, där Strandberg smyger in ett par takter Yankee doodle med Voegler på inspirerat kalimba-spel.