Kronos Quartet

Otroligt fascinerande att Kronos Quartet, bildat 1973, fortfarande existerar och är lika musikaliskt nyfikna. Detta trots att enbart violinisten och grundaren David Harrington är kvar, medan den amerikanska stråkkvartettens övriga medlemmar bytts flera gånger.

Kronoskvartettens nya album Glorious Mahalia kallas ”hyllningsalbum” men jag använder hellre ordet dokumentär. Att lyssna är inte så olikt att höra en radiodokumentär med ledsagande musik. 

Grunden utgörs av radiointervjuer som Studs Terkel gjorde med gospelsångerskan Mahalia Jackson samt en intervju med Dr Martin Luther Kings talskrivare Clarence B Jones. Syftet är att lyfta fram Mahalia Jackson i sin helhet: vän till Martin Luther King och starkt engagerad i svarta amerikaners livsförhållanden, särskilt de svarta kvinnornas liv.

För att förstärka och poängtera vad som sägs har det skrivits musik som framförs av Kronos Quartet. I den inledande, femdelade titelsviten Glorious Mahalia är musiken komponerad av Stacy Garrop. Hennes musik glider in och ut, blandas med vad Mahalia säger. Men det fungerar inte – inte för mig. Mahalias talade ord är så starka att tonerna inte kan konkurrera, de tillför inte mycket eller ingenting. Jag hade hellre velat höra intervjuerna och musiken var för sig. 

Enda gången Stacy Garrops musik verkligen kompletterar är när Mahalia Jackson sjunger Sometimes I feel like a motherless child till piano och stråkkvartetten blir ett extra, upplyftande komp. Bättre ändå är Antonio Haskells och Jacob Garchiks instrumentala arrangemang av gospeln God shall wipe all tears away. Lika vackert som mäktigt.

Albumet avslutas med ännu en femdelad svit, Peace be till av Zachary James Watkins. Nu är det talskrivaren Jones som pratar och musiken fungerar betydligt bättre. Kanske för att den anknyter till vad som sägs mer än till personen. Musiken blir en extra röst, som i en dialog. 

Zachary James Watkins har också komponerat mer personligt, förbannat och brutalt. Som i svitens tredje sats, Protest, där rop från demonstrationer vävs in i musiken och kvartettens cello morrar strävt och dovt.