Carrie Rodriguez

Dela den här recensionen:

På sin nya soloskiva, hennes femte, har Carrie Rodriguez återupptagit samarbetet med Chip Taylor, som hon tidigare spelat in flera utsökta duoskivor med. Taylor har skrivit hälften av sångerna. De präglas av den reflekterande lyrik och de lättflytande melodier som är hans signum.
Carrie Rodriguez egna sånger drar i andra riktningar, mot det naiviserande likaväl som mer sökande, öppnare mönster. Som på några av hennes tidigare skivor markerar de egna sångerna också en strävan att bryta bilden av en fiddler som sjunger, som stadfästes genom samarbetet med Chip Taylor. Typiskt nog är det bara i dennes låtar som Carrie Rodriguez spelar fiol.
På gott och ont. Carrie Rodriguez är en fin fiddler i old timey-stilen, men också en personlig sångerska. Bäst blir det i mina öron när dessa poler förenas. Den konstnärliga strävan som söker ett friare uttryck är värd respekt, men resultatet blir aningen splittrat.