Willard Grant Conspiracy

Dela den här recensionen:

Det har varit tyst om Willard Grant Conspiracy sedan Paper covers stone släpptes 2009. Så trevligt då att höra Robert Fishers erkänt oinställsamma baritonstämma igen – han är WGC:s huvudkonspiratör – och David Michael Currys fiol och övriga instrumentarsenal därtill.
Stålsträngade akustiska gitarrer och sparsmakat piano bidrar till den avskalade ljudbilden, som är en smådyster och introvert alt-country i långsamt tempo.
Robert Fisher kanske går att jämföra med Kurt Wagner i Lambchop; han är mannen allt kretsar kring. Den här gången sparar han dock på de stora gesterna – och gästerna. Inga motsvarigheter till Jackie Leven, Steve Wynn eller Chris Eckman den här gången. I alla fall inte vad jag kan höra och avgöra.
I stället beger sig musiken och texterna ut på avlägsna avtagsvägar, rätt ut i de mer otillgängliga platserna på den nordamerikanska kartan. Spökstäder, dust devils, öken, skallerormar, dallrande hetta. Musik som kräver något av lyssnaren. Koncentration, tid, tålamod. Musik som växer till sig.
En ackompanjerande bok är på ingång också, som den kaliforniska poeten och konstnären Nicelle Davis ställer samman.