Sarah Riedel

Det är klart att det ligger förväntningar i luften när en Riedel är albumaktuell. Dessa infrias dock redan på det öppnande titelspåret som samtidigt sätter tonen för en skiva som lika självklart rotar sig i visa och jazz som i mer alternativa genrer. Det är inte lätt att gå i land med välartikulerad sång på svenska, men Sarah Riedel sjunger klingande på ett sätt som stundtals påminner om Monica Zetterlund. Säger det igen och Muta dagen är två bra exempel på hur en riktigt skicklig och skolad sångröst samtidigt kan vara både karaktäristisk och lite kantig. Jag kan inte avgöra hur producenten Martin Hederos rykte är i resten av landet, men i mina – och hans – gamla värmländska hembygder har han rättmätig genistatus. Hans ljudbilder är dramatiska oavsett ljudstyrka och ofta uppbyggda av många instrument som tillsammans bildar en lockande väv som bygger upp Riedels starka sångmelodier. Och på tal om musikaliska mästersinnen, att Emil Svanängens saknade alias Loney Dear gästar är hjärtligt välkommet.