Jari Haapalainen Trio

Dela den här recensionen:

Jari Haapalainen Trio släpper jazzen och rocken fri. Det är en lustig musik detta, vare sig regelrätt jazz eller regelvidrig rock. Med låttitlar som Flykten från Djursholm, Jag har fångat ett troll och Månlandaren. Och så avslutande Systemet i Hovsjö, som påminner om ett folkmusikaliskt rekviem, med gummiband som bassträngar. En melankolisk melodram som hämtad från en tid med mellanöl och mellotroner.
Associationer kommer, associationer går. Amerikanska Morphine på uppåt-Jack, som i svenska Jack Brothers, om någon minns dem. Att konstellationen döpt sig till Jari Haapalainen Trio är också lite lustigt, då trummisen Haapalainen inte varit med om att skriva låtarna. I stället är det basisten Daniel Bingert och den på senare tid rejält revanschsugne saxofonisten Per Texas Johansson som ligger bakom materialet. Inte för att det går att gissa sig till. Det låter tajt och levande mest hela tiden, och ibland går det undan.
Mest talande är inledningsspåret, Risk för halka. Verkligen en VDN-förklaring för hela detta originella album.