Peder Losten

Dela den här recensionen:

Jönköping är en stad vars musikliv kanske inte hör till det mest omtalade, trots namn som Agneta Fältskog, The Cardigans och Amy Diamond. Intrycket är att det numera möjligen är coversstaden framför andra vilket följaktligen innebär att när det släpps en visskiva så är det inte med egna visor utan andras. Men inget fel i det när det är så välgjort som här och med en så genomtänkt samling visor vars röda tråd ligger på det lite burleska och äventyrliga samt outtjatade.
Peder Losten är en ypperlig vistolkare, en god berättare som bara i absoluta nödfall tar till det där överdrivet teatraliska. Hans sångröst påminner ibland om Kjell Höglunds, exempelvis i Povel Ramels lite mindre kända men roliga Din njugge far och din snörpiga mamma. Andra fina visor vi påminns om här är Taubes Balladen om Alebaran av Bergen, Allan Edwalls Familjeporträtt, och Olle Adolphsons Konstnasaren.
Torgny Björk är en lysande tonsättare och här blir jag glatt överraskad av hans vackra melodi till Frödings Lycklandsresan där dessutom violinisten Anita Kristensson sjunger en så fin andrastämma. Andra musiker som gör denna skiva värd att lyssna på många gånger är Anders Tellander, vars kontrabas har ett lite poppigt driv. I När koppartaken lyser, av forne Blå Tåget-sångaren Tore Berger, spelar Göran Hallqvist snyggt på munspelet och Vreeswijks snabba bluesiga Skyddsrumsboogie har ett fullkomligt fantastiskt fint elgitarrsolo utfört av Kent Brännlund. Mart Hallek är en violinist som mest uppträtt i konstmusikaliska sammanhang men även spelat svensk och brittisk folkmusik och här gör små läckra musikaliska illustrationer på sin fiol.
Sammantaget gör dessa ingredienser att jag utan problem kan utbrista i ett jönköpingskt ”överstyvt”!