! Just nu upplever vår webbleverantör störningar som leder till långsammare svarstider på lira.se

Skivrecension

Svensk bluegrass

Spinning Jennies

Från Rotterdam till Lilla Wien

Skivbolag: Hot Greasy Records
Recenserad av: Pierre Eriksson
Publicerad: 16 jun 2014

Sök after den här artisten på...
Spotify iTunes YouTube

Dela den här recensionen:

Det går inte att komma ifrån att det tiltar ordentligt i hjärnan när svenska texter kombineras med amerikansk bergsmusik. Det tar några låtar innan man vant sig och öron och sinne har synkroniserats. Men när balans till sist uppnås så är Spinning Jennies tredje album på det stora hela en riktigt uppfriskande upplevelse.
Den spelskickliga kvintetten fortsätter i samma anda som tidigare. Det handlar om spelglad bluegrass på svenska, med en och annan old time-influens och en gnutta nordiskt vemod. Man går ut hårt från start, med snabba Sockenplan breakdown, för att sedan ta ner tempot något i Bob Dylans It ain’t me babe som blivit Det är inte mej du behöver på svenska. Och sedan fortsätter variationen mellan fullt ös och något mindre fullt ös.
Från Rotterdam till Lilla Wien innehåller hela fjorton spår, där berättelserna oftast utspelar sig i Stockholmsmiljö. Ofta är det riktigt bra. Inte minst instrumenthanteringen imponerar. Såväl vad gäller fingerfärdighet som känsla.
Allra bäst blir Spinning Jennies i de något lugnare låtarna, som drar mer åt Alison Krauss & Union Station-hållet. När man släpper fram melankolin och drar ner på hurtighetsnivån, som i Dit du når som inleds med ett känslofyllt dobrointro och innehåller sköna instick på både banjo och fiol, samt Bleka fötter med en väldigt trallig refräng om ungdomens kärlek.
De svenska texterna är ofta välskrivna fyndiga formuleringar om kärlek och brustna hjärtan, men här återfinns även politiska undertoner, som i Bonnie och Clyde med sin kritik av snedfördelade resurser och stora avgångsvederlag. I några få spår blir de fyndiga texterna lite för fyndiga och upplevs på gränsen till plojiga. I Werther på Skansen får jag nästan Traste Lindén-vibbar (och nej, det är inte positivt).
Från Rotterdam till Lilla Wien är en uppvisning i lyhört och briljant musikerskap. Jag är inte helt övertygad om att det svenska språket lämpar sig bäst för bluegrass, men efter fjorton spår har jag i alla fall vant mig.

Annonser