A Hawk And A Hacksaw

Dela den här recensionen:

Jag slungas iväg, till ett annat land, kan det även vara en annan tid? Låten heter Alexandria, konstigt, även om det är en stad på fem miljoner invånare tänker jag automatiskt på historiska händelser. A Hawk And A Hacksaw har färdats mellan kulturer på sju album, dels tittat tillbaka, men i ännu högre grad befunnit sig mitt i nuet, som musikaliska, gränsöverskridande nomader. Deras musik är som ett soundtrack till folkförflyttningar, genom hela historien fram till dagens flyktingströmmar.

Till en början var det den amerikanska multiinstrumentalisten Jeremy Barnes soloprojekt, men det blev snart en duo med Heather Trosts fiolspel som en betydande pusselbit. På Forest bathing gästas de av några amerikaner, samt musiker från Turkiet och Ungern. Barnes huvudinstrument är dragspel, men på nämnda Alexandria briljerar han på persisk santur; han trakterar även hammondorgel och, liksom Trost, mellotron, och ett par låtar har ett skönt ruffigt klaviatursound. De har mer och mer närmat sig musik från Mellanöstern, även om det central- och östeuropeiska alltid finns där, som på den frejdiga Washing bear, med Istanbulmusikern Cüneyt Sepetci (klarinett) i spetsen.

Jag har sett björnar i koppel i Ryssland. Vid Bajkalsjön. Djurplågeri. Björnen i den här låten är ute i naturen, långt ifrån fångenskap. Han tittar på dig. Och ler.