Höstorkestern

Dela den här recensionen:

Musikkollektivet med själslig hemvist i Tornedalen har släppt åtta nya låtar vars främsta fokus är omvandlingen/flytten/rivningen av Kiruna. Elva av bandmedlemmarna deltar i olika konstellationer och ljudbilden känns igen från Höstorkesterns tidigare album. Genremässigt lutar skivan ibland åt blues och bluegrass, ibland åt indierock, men progg är trots allt det begrepp som bäst sammanfattar vad Höstorkestern ägnar sig åt. 

Eftersom det i mångt och mycket är musik med ett ärende, ett budskap, så behöver texten märkas. Och det gör den, utan att det känns som att det instrumentella prioriterats ned. Allra bäst är låtarna när de släpper fram blåset eller fiolen (enligt uppgift en viola pomposa) och när sången får bli lite bluesrockigt lekfull. Albumets svaghet är de spår som inte innehåller något som sticker ut musikaliskt, där den alltid välformulerade texten bara kompletteras med förhållandevis enahanda rock.