Oddjob

Dela den här recensionen:

På annan plats i detta nummer av Lira beskrivs hur kvintetten Oddjob skapat egen musik utifrån etnologen Matts Arnbergs arkivinspelningar av folkmusik, på liknande sätt som skedde för 50 år sedan på lp:n Äventyr i jazz och folkmusik. Samma utgångspunkter nu som då – och material ur samma källa, som redan 1965 var insamlat och metodiskt arkiverat sedan ganska länge.
Det är inga överord att säga att resultatet blivit fantastiskt! Oddjob utgår samlat och fullt fokuserat från de korta melodislingorna i lockropen och vallåtarna som är grunden till musiken. Det känns genom hela plattan hur Oddjob växer som band av att utforska ett för dem nytt område. Traditionell folkmusik har de inte sysslat med tidigare, men de har verkligen hittat sig själva i ursprungsmelodierna och svävar utifrån dem iväg på egen hand som den naturligaste sak i världen.
Samtliga låtar, sju stycken, har ursprungsinspelningen med som ingrediens någonstans utan att det känns krystat. Snarare hör man direkt hur snillrikt Oddjob gått till väga för att göra dem till sina och, inte minst, hur mycket musik det finns redan i arkivmelodierna.
Det är för övrigt helt naturligt att ett jazzband tar avstamp i just vallmusiken, snarare än i fiollåtar eller visor. Hornlåtarnas korta teman kan hela bandet, med blåsarna Goran Kajfes och Per ”Ruskträsk” Johansson i spetsen, jobba vidare utifrån. Lockropen är ett slags vokala projektiler av närmast instrumental karaktär. Getlockropen är snarare perkussiva än vokala, något som hörs i groovet i låten Folk #5. Och lockropet i Folk #6 (av Nygårds Elisabet Nordkvist) har något spöklikt, överjordiskt över sig som måste varit rena fröjden för Oddjob-musikerna att sätta tänderna i.
Plattan avslutas snyggt med en nick mot den den 50-åriga föregångaren. Folk #7 bygger på samma fältinspelning, en hornlåt med Carl Gustaf Färje, som Äventyr i jazz och folkmusik helt kort avslutades med 1965. Hos Oddjob har den loopats och ligger som en fond under ett långt och känsligt solo av pianisten Daniel Karlsson.
Plattor och projekt av det här slaget visar tydligt hur tacksamma vi skall vara över Matts Arnbergs och andras insatser för den svenska musiketnologin, som gett oss inspelningar som kan återupptäckas och användas i generationer framöver.