Wendy McNeill

Dela den här recensionen:

Wendy McNeill är en kanadensisk-svensk singer-songwriter med stora ambitioner för sitt nya, nionde album. En skogsbrand nära hennes hem födde tankar och känslor och idéer och låtar. Låtar om människans relation till naturen och till livet på vår planet, om relationen mellan landet och staden.

Många låtar handlar om fåglar och deras olika färdigheter, samt hur dessa kan vara sammankopplade med oss människor: Language of the birds, Albatross, Swallow dear swallow, Wind on wings och Swift, as one designed for flying. Den senare speglar McNeills fascination för tornseglare, en art som även är ämnet för titelspåret. Medan A conference of birds är just det, en kort snutt med fågelläten.

Wendy McNeill har gått grundligt till väga med sin research under det fyra år långa arbetet med skivan. Egna erfarenheter blandas med vetenskapliga studier, myter och inspiration från litteraturens värld. Bland annat dyker Prometheus upp, han som enligt den grekiska myten tillskansade sig elden och konstskickligheten från gudarna för att ge dessa till människorna.

Tidigare har Wendy McNeill skapat konceptalbum om lustens natur eller ondskans natur. Skivan For the wolf, a good meal utspelade sig till stora delar under havet, och Hunger made you brave höjde blicken mot himlen. Även då har hon ofta använt sig av djur eller sagoväsen i sina sånger. The robin’s request från 2018 skulle lätt ha passat in på nya skivan också.

Den intima och drömska musiken kan vara jazzig i en låt (Dan Berglunds kontrabas! Christopher Cantillos trummor!) för att sedan övergå i atmosfärisk, skogsmörk folkpop. Dragspel och såg i en låt, celesta eller elektroniska ljuddraperier i en annan. Instrumentarsenalen innehåller kalimba och marimba, vibrafon och mellotron, men också syntar och beats. Björk, Radiohead och liknande musik från senare år verkar också ha haft en stor påverkan. Det kan låta som en skruvad speldosa, eller som en kabaret ute i någon glänta med Beau is afraid-belysning. De suggestiva låtarna är fantasifullt instrumenterade och arrangerade, och Wendy McNeill kan lika gärna pratsjunga, ja nästan viska fram texterna.

First there were feathers är dessutom försedd med ett ovanligt snyggt skivomslag av Xema Tasquer Fuertes. Ännu en fjäder i hatten för artisten Wendy McNeill.