Joel Karlsson

Dela den här recensionen:

På Femhundra år står Joel Karlsson själv för tre sorters gitarr, mandolin, ukulele, munspel och sång. På piano och dragspel får han dock hjälp. Dessutom har han skrivit musik och text själv. Det är en imponerande insats. Men i själva texterna blir det lite väl mycket av sommar, sol och vindar. Naturreferenserna haglar.
Joel Karlsson följer på halva skivan i den moderna svenska vistraditionens spår och påminner då om Ted Gärdestad och Lars Winnerbäck. På den andra halvan sjunger han på engelska. Där lutar låtarna mer mot lättsam pop. Med texter så intetsägande att det ibland blir svårt att lyssna på.
När han sjunger på svenska så är rösten artikulerad och stark men texterna fortfarande för intetsägande. Liknelserna för utslitna. Även om Joel Karlsson är ett musikaliskt underbarn så räcker det inte när låtarna inte riktigt håller.