Nanna Walderhaug

Dela den här recensionen:

Det sägs att Nanna Walderhaug inledningsvis lärde sig att spela klassisk gitarr. Men så hörde hon Paco de Lucia på radion, blev imponerad och reste till Spanien för att lära sig språket och framför allt flamenco. Sedan dess har hennes musik hörts framför allt på scener runtom i Sverige men också på skivan Visor till sjöss med Elin & Nanna (med Elin Lyth på sång och Nanna på gitarr).
Nu är Walderhaug aktuell med den egenutgivna skivan Falleralla utom jag. Den består av tio egenskrivna låtar. Alla är olika typer av visor men utöver detta är genreblandningen stor. Hon blandar klassisk visa med både country, blues och barnmusik. Men det känns inte det minsta spretigt eftersom Walderhaugs säregna röst och gitarrspel gör att det känns enhetligt ändå. Ibland tar hon i för kung och fosterland med överspel i framför allt sång. Vilket lustigt nog fungerar. Texterna är fyndiga och självaste Cornelis Vreeswijk hade nog blivit avundsjuk.
Falleralla utom jag är helt enkelt en mycket trevlig skiva. Alla fantaster av svensk musik med fokus på text har mycket att hämta här. Bland skivans många ljusa stunder kan nämnas titellåten samt Tio år och Pirater utan båt. Hoppas Walderhaug får tillfälle att göra fler skivor.