Joy Dunlup

Dela den här recensionen:

Den skotska sångerskan Joy Dunlop återvänder på sin skiva till ösamhället Argyll, området där hon växte upp. Hon vill lyfta fram uttryckssättet och djupet i den  lokala gaeliska kulturen och sångtraditionen. Den som levt kvar i den isolerade lantliga miljön men som utåt varit närmast bortglömd. För att göra sin skivproduktion så autentisk som möjligt har hon helhjärtat använt sig av lokala krafter; sånger och musiker, liksom cd-design, fotograf och studio.
Joy Dunlop har arrangerat alla sånger som mestadels är hämtade ur upptecknat traditionellt material men också en del mer nyskrivet. Främst har The School of Scottish Music bidragit med historisk bakgrund och översättningar. I texterna klingar det gamla gaeliska språket med sitt uppfordrande särpräglade tilltal. Detta kärva tonfall karaktäriserar också hennes sångsätt och förmedlar bilder ur ett gånget liv.
Skivans enda a cappella-nummer är ett avsnitt ur den långa gripande klagosången över Colin of Glenure som sköts till döds 1752, en händelse som fortlevt genom denna ballad. I den finns en stämning som ger en påminnelse om skönheten i hela den skotska balladtraditionen.
Även hennes övriga sånger öppnar ett vokalt landskap av särskilt slag som förstärks av musikernas förankring och hemkänsla i ett äldre material.