Ellen Sundberg

Dela den här recensionen:

Bodil Malmsten föddes i Bjärme i Näs socken i Östersunds kommun. Hon har ett otal gånger skrivit om detta – södra Norrlands inland och fjälltrakter liksom om kalhyggen och stenrös. Hon blev folkkär med sitt raka och lätta tilltal, som både gladde och sved. Hon är borta sedan fem år. Nu väcker sångerskan och musikern Ellen Sundberg hennes dikter till liv på nytt; det märkliga är att även Ellen Sundberg är från Bjärme, där det bor under sjuttio invånare. Hon spelar i vanliga fall popmusik med influenser från americana. 

Ellen Sundberg och Bodil Malmsten hade kontakt och diskuterade en skivutgivning av dikterna. Ett urval av elva dikter finns nu och Ellen Sundberg har tonsatt nio av dem.

Albumets titel anspelar på dikten Ett bloss för moster Lillie, sedan tidigare tonsatt av Stefan Hellstrand. Vi som lever som nån sorts sommargäster ska hylla moster Lillie, vi ska sätta oss utan bekymmer och svårmod på gravstenen, ta ett svidande halsbloss, helst av märket Lucky Strike och ett fullt glas rött. Bodil Malmstens skicklighet att fånga en stämning, en känsla och en människa är mästerlig. Vi går bara bredvid henne en stund, där kan Lillie gå i vingliga klackar. I hennes diktkonst finns en musikalitet, som här får ett naturligt och självklart uttryck. Ellen Sundberg har en expressiv närvaro och en stor sensualitet i sina tolkningar på detta album, som även ska bli en musikföreställning, med premiär i Östersund på Storsjöyran. När du åker dit, kan du ta en sväng längs länsväg 81 mot Bjärme till.

Bodil Malmsten skriver på ett enkelt sätt om svåra saker, om död och saknad, liksom om rotlöshet och utanförskap. Det finns en sorg i hennes diktning, men även en humorfylld glädje. Ellen Sundberg följer väl de variationer och riktningar som finns i texterna. Hon är inte ensam, hon omger sig med skickliga musiker – Jonatan Lundberg, Robin Lindqvist, Johan Arvell och Luc Deutschmann.