Amparo Sánchez

Dela den här recensionen:

Amparo Sánchez tredje album i eget namn är precis som solodebuten Tucson-Habana från 2010 inspelad med Calexico som kompband. Ljudbilden blir därefter – Joey Burns har förmågan att med sitt melankoliska gitarrspel frammana bilder av torr öken, fårade ansikten och tequila direkt ur flaskan. En passande uppbackning för Sánchez fylliga röst och egenskrivna texter, även om jag också kan sakna det mer fartiga partydrivet från hennes förra band Amparanoia.
Kvar därifrån är däremot förmågan att hoppa mellan musikstilar som rumba, son, reggae och bolero utan att det känns konstlat. Delvis tack vare gästartister som det mariachiband som kompar Amparo på José Alfredo Jiménez klassiska El ultimo trago, Malena D’Alessio på Rio turbio och La Mona Jiménez på El ultimo cuarteto in Paris.
I höstas gav Amparo Sánchez ut en självbiografisk bok om en lång misshandelspräglad relation som hon hade i ungdomen. Detta är musik av en mogen kvinna som lyckats övervinna livets svårigheter och kommit ut starkare på andra sidan.