Moustad

Dela den här recensionen:

Sjunger dom falskt? Visst läspar sångaren? Är det inspelat långt nere i källaren? Det brakar och skräller på ett sätt som verkar olycksbådande. Men samtidigt barnsligt kul. Musiken springer runt inne i en egen liten knas-kontinent som gungar och hela tiden är på väg att välta. Moustad har centrifugerat sina mixade intryck från litteratur, måleri ,film och andra konstarter och resultatet blir en vinglig vandring inne i ett musikaliskt tivoli som aldrig stänger.
Egentligen är det nog ett tivoli för glada barn. I synnerhet glada och busiga pojkar. Ofta kommer bilder från egna besök på matinébiografen fram under lyssningen. Här låter det som ett särskilt bullrigt besök på en biograf packad med busvisslande småkillar som sprutar popcorn på varandra och visslar i sina biljetter så det viner i öronen. Någonstans i bakgrunden står en vaktmästare och tittar på klockan och väntar på att den raspiga västernfilmen ska ta slut.
Bullerbebisarnas soundtrack? Absolut! Svettigt och bröligt. Men med ett varmt leende. Från öra till öra. Och inne i öronen fastnar sedan minnet av något som kunde ha varit ett barnkalas för en extremt sprallig nioåring.
Jo, du kan utan tvekan arkivera skivan under rubriken ”kosmotropisk folkfunk”.