Emel Mathlouthi

Dela den här recensionen:

Tunisiska Emel Mathlouthi fick sitt genombrott under den så kallade arabiska våren som startade i slutet av 2010. Hennes låt Kelmti horra, Mitt ord är fritt, växte fram som kampsång i sociala medier i åtskilliga arabiska länder. Våren tycks nu ha kommit av sig, men Emel befäster sin ställning som ”protestsångare”, först verksam i Frankrike, nu i USA. Hon säger att hon har en viktig uppgift som kreativ tunisisk arabisk kvinna från en muslimsk miljö – och totalt fri.
När det gäller den musikaliska friheten har det nu lett till album nummer två, med en egen stil. En nordafrikansk grund mixad med elektronisk pop. Tunga folkloristiska slagverk och beduinflöjter blandat med Kleerup-liknande popcorn-syntkaskader. Med lyckat resultat. Ibland låter det som vore det Björk, och bättre referens är svår att tänka sig. Det är mycket electropop över Ensen.
Emel Mathlouthi är en fri kvinna som låter som hon vill. Hon vill inte bli stämplad som en politisk singer-songwriter, men kultstatusen från 2010 får hon nog dras med ett tag. Fast upproret ligger nog mer i det musikaliska än i texten nu.