Ingemar E Nilsson

Dela den här recensionen:

Ingemar E Nilsson var en av initiativtagarna till det smått legendariska göteborgsbandet Dom Smutsiga Hundarna, som bildades 1969. Gruppen gjorde sitt första framträdande på den mytomspunna Gärdesfesten 1970. Han lämnade dock bandet snart men fortsatte att skriva låtar åt dem. Genom åren har han gett ut soloskivor då och då, som Himmel av järn som kom 1985. Detta album kännetecknas av enkelhet och avskalade arrangemang, så enkelt att det ibland liknar demoinspelningar. Det finns ett tydligt berättande drag hos Nilsson, en kvalitet och ett vemod som i sina bästa stunder får mig att tänka på amerikanen Harry Chapin. Långa, inkännande berättelser om hur det egentligen står till med oss. Ett texthäfte skulle hjälpa då sången ibland försvinner i ljudbilden. Och kanske en producent med ett övergripande ansvar för ljudbild och arrangemang?