Skivrecension

En kul idé
Rameljazz

Bosse Berghult med vänner

En kul idé

Skivbolag: Liphone
Recenserad av: Bengt Edqvist
Publicerad: 2 jun 2015

Dela den här recensionen:

Om man försöker förtränga att Bosse Berghult låter som Povel Ramels aningen yngre bror och att dessa visor är skrivna i ett intensivt anfall av Ramel-komplexrus, textmässigt men framför allt harmoniskt, ja då kan man ha rejält mycket glädje och underhållning av En kul idé. Mycket tack vare den så sällsynt skickliga orkestern vars musiker jag tyvärr har dålig koll på, jazz är inte riktigt min genre.
Med ett undantag, pianisten Sven-Eric Dahlberg som mest är känd för att ha varit Sonya Hedenbratts huspianist. Råkar också veta att herr Dahlberg är medlem i Svenska Semleakademin, och precis som en perfekt semla är denna musik. En fluffig bulle, äkta grädde med lagom sötma, en rejäl klick lagom lös mandelmassa och ovanför det lagoma locket, som för övrigt har formen av en hi-hat, som såklart anslås med vispar, rikligt med musikaliska florsockerkrusiduller. Svängigt, välarrangerat och störtskönt.
Det är ju nästan lite synd om Bosse Berghult att han sjunger som han gör, hade han till exempel låtit som Cornelis, Fred, Totta eller Håkan Hellström, ja då hade jag inte alls klagat. Eller om Bosse Berghult med Povelröst sjungit Bellman, ja det hade också funkat utmärkt eftersom Bosse inte alls är någon dålig sångare, snarare tvärtom. Så man får väl vara juste mot Bosse och bortse från Povelkomplexen och bara diggelidigga.


Fler recensioner

Annonser