Stina Künstlicher

Dela den här recensionen:

En krogknegares sånger är precis vad det låter som. Ett konceptalbum om hur det är att arbeta inom restaurangbranschen. Stina Künstlicher knegade i sjutton år som servitris och bartender på olika lokus och filade samtidigt på låtar.

Malmömusikern fångar över tio låtar hur slitet och glädjen på krogen kan te sig. Stammisar och stängningsdags. Ögonblicksbilderna har skärpa och karaktär. Det handlar om gäster som häller i sig rödvin, om oroliga besökare med kniv, om långa arbetsdagar och stress, om att snubbla på en vodkaflaska, om växande berg av disk, om gemenskap. Stina Künstlicher har öga för de små detaljerna och beskriver hur gästernas skor och hår ser ut, vilket skänker nyanser likt en god kortfilm.

Det är socialrealism utan fernissa, som i låten Krogen kriget. Humorn finns närvarande där under ölunderlägget och disktrasan. Låtarna är besläktade med visor, Vysotskij kanske. Men även med Stefan Sundström och Nino Ramsby (hör Svempa) eller Nationalteaterns klassiker om Hanna från Arlöv och annat verklighetsbaserat. Låten Julbord (”Vi jobbar julbord/Kom och ta vad ni vill ha …”) låter svensk folkmusik. Spännvidden är rätt stor, med inslag av allt från country till indiepop. De småruffiga men tydliga låtarna spelas på bland annat piano, viola, munspel och med vispar på trummorna. Ljudbilden är luftig, akustisk och ekonomisk. Ingen skönsång precis, men naturligt och nära.

Stina Künstlicher har blivit publicerad i flera antologier, bland annat i två av Föreningen Arbetarskrivares antologier, varav en släpps nu i september. 2019 tilldelades hon ett Stim-stipendium inom kategorin text, och det är välförtjänt för den här typen av texter är inte alltför vanliga i dagens Sverige.

– Jag tar en till, tack!