Paul Jarret

Dela den här recensionen:

Mellan 1840 och 1920 emigrerade uppåt 1,5 miljoner människor från Sverige till Amerika (en femtedel av befolkningen!), två till tre hundra tusen återvände efter en tid. Den fransk-svenske gitarristen Paul Jarrets gammelmormor Emma var en av dem. Med hjälp av texter från Vilhelm Mobergs epos Utvandrarna, traditionell musik och nyskriven av Jarret själv, påminner han om dem som då sökte ett bättre liv, men framför allt tror jag att han vill spela och berätta något för människor nu.

Paul Jarret gitarr, Élèonore Billy nyckelharpa, Étienne Renard kontrabas och Hannah Tolf röst och slagverk. Gott att texterna finns med. Musiken kommer långsamt, upprepar sig, går i vågor, ingen nostalgi. Den innehåller element av minimalism, kammarjazz och impro, visa och spelmansmusik (mest känd är väl Amerikavisan, även kallad Vi sålde våra hemman).

Musiken ljuder ofta stillsamt nutida, där något oroande rör sig under ytan. I Svart bröd blir det brutalt, texten om det mögliga brödet pressar musiken som vrenskas. Raffinerade slagverk. Den traditionella Kanon eller Lovsång över det fjärran Amerika besjunger den överdrivna drömbilden och avslutande Beslut klingar suggestivt och envist bestämd. En utmärkt skiva när man tillåter sig att försjunka i den.