Skivrecension

Ella lives
Traditionellt personlig jazzsång Lira Gillar

Vivian Buczek

Ella lives

Skivbolag: Prophone/Naxos
Recenserad av: Bengt Eriksson
Publicerad: 25 apr 2017

Dela den här recensionen:

Vivian Buczek som bäst! Och fattas bara, kunde man tillägga, eftersom materialet hämtats från den jazzsångerska som fick henne att själv börja sjunga jazz. Å andra sidan kan man tycka att det är modigt att våga sig på sånger som Ella Fitzgerald hade på repertoaren och dessutom fenomenalt av Buczek att på samma gång hylla sin förebild och lyckas garnera låtarna med lagom mycket av sin personlighet.

Känt material – You’d be so nice to come home to, The very thought of you, Caravan, Lady be good och Misty, för att nämna några – av lika kända populärkompositörer/jazzmusiker, som Cole Porter, Duke Ellington, bröderna Gershwin och Errol Garner. Att Vivian Buczek kan sjunga så hon blåser upp storm i snabba låtar, det visste jag ju och det bevisar hon ännu en gång i till exempel Lady be good. Fast här och nu visar hon också att hon kan smyga in på lätta dansfötter i en ballad som Prelude to a kiss.

Oavsett, snabbt eller långsamt, utför hon sin jazzmusikaliska specialitet – att ta med sig melodin in i rytmerna och hålla kvar den, hur mycket hon bänder på rytmik och toner, poängterar och pauserar. Missa inte heller hennes – ja, egna – scatsång, olika för varje gång och så väl anpassat till just den låt som hon sjunger.

Martin Sjöstedt, piano, Niklas Fernqvist, bas, och Johan Löfcrantz Ramsay, trummor, ackompanjerar i samspel med sången, backar upp men tar också plats, fast utan att gå för långt ifrån melodier och stämningar i sina instrumentala partier. Bara hör hur cymbaler och piano glittrar ihop med Buczeks introduktion till The man I love och sen fyller basen på med långa toner. Eller när hon sjunger ihop med två av gästmusikerna, tenorsaxofonisten Fredrik Lindborg och trumpetaren Peter Asplund, i inledningen till Lady be good.

Också Karl-Martin Almqvist bidrar med ett ömt brummande tenorsolo i The very thought of you och sist – men absolut inte minst! – måste jag nämna Mattias Ståhl som inleder Yesterdays med fyndiga vibrafontoner och fortsätter att spela lika personligt i en dryg handfull spår.


Fler recensioner

Annonser